Hur ofta sätter vi inte mål (eller lika gärna intentioner) för oss själva gällande saker som vi vill förändra i våra liv? Vi är taggade och det går bra i början, men sen är det något i vår hjärna som styr om våra handlingar – vi börjar känna motstånd till målet och hittar ursäkter till att inte fortsätta med vårt nya beteende.
Hjärnan, som bara vill skydda oss mot motstånd och olustkänslor, belönar oss med en dopaminkick varje gång vi undviker det jobbiga och snart är vi tillbaka på ruta ett.
Vi börjar klandra oss själva för att ha dålig självdisciplin, vi tycker vi är värdelösa som inte klarar att uppfylla det enklaste lilla mål. Självkritikern inom oss går igång och vi mår kanske till och med lite sämre nu än vi gjorde innan målet sattes.
Ovan är absolut inget ovanligt scenario – det har hänt nästan alla! Om ditt mål är för högt kommer det att kännas dig övermäktigt och du kommer tyvärr förmodligen att ge upp.
En metod som har visats sig ge goda resultat på ”måluppfyllnad” är att dela upp målet/förändringen i mindre bitar. På så sätt känns det inte lika övermäktigt längre:
”Fråga dig: ”Vilken är den minsta, enklaste handlingen jag kan utföra som tar mig lite närmare det här målet?” Därefter handlar du utefter svaret…
När du genomfört den handlingen ställer du frågan på nytt: ”Vilken är nästa enklaste handlingen jag kan utföra…”
Så här fortsätter du tills den dag du väljer att säga: Nu har jag nått mitt mål! Nu har jag ätit elefanten!”
Det är inte lätt med självdisciplin. Om du faller tillbaka – var snäll och förlåtande till dig själv, sen gör du åter igen den minsta enklaste handling som tar dig närmare målet.
Om din tidsplan är orealistisk snäv – var tillåtande och gör om den och ge dig själv mer tid. Låt även målet förändras om det behövs!
Ta hand om dig! ❤️